BLOGG.

Vi har nått vår marschhöjd på 41 000 fot

Projektledning och kommunikation

Jag var bortrest över helgen och när jag satt i planet hem igår kväll hände det så klart igen. Piloten säger stolt ”vi har nu nått vår marschhöjd på 41 000 fot, dvs 12 500 meter – vilket för övrigt är max för den här flygplanstypen”.

Jag förväntade mig sedan den självklara fortsättningen ”temperaturen utanför flygplanet är -52 grader”, men den uteblev den här gången.

Som passagerare undrar man ju över många saker: om man kommer hinna fram i tid, vädret på resmålet (inte utanför flygplanskroppen), eventuella förseningar på anslutningar osv. Men man funderar inte på flygplanets marschhöjd, och om det finns något enstaka undantag bland passagerarna är han eller hon nog mer intresserad av hur många kilometer upp vi är – och inte fot.

Varför gör piloterna så här? Är det något man lär sig på pilotutbildningen och sedan inte kan sluta med? För det kan ju knappast vara illvillja som ligger bakom att man lite von oben talar om hur många fot upp i luften som marschhöjden är, för att sen översätta till meter så de dumma passagerarna ska kunna förstå. Kan det ha att göra med att piloterna sitter instängda i cockpit och är helt avskärmade från sina viktigaste intressenter: de betalande kunderna, tillika passagerarna?

Tänk den busschaufför (som har direktkontakt med resenärerna hela tiden) som i stället för namnet på nästa hållplats skulle ropa ut ”bensintanken har för närvarande 0,47 kubikmeter bensin i sig … dvs 470 liter” eller annan information som överhuvudtaget inte är intressant för de som sitter på bussen.

Vad har då detta med projektarbete att göra?

”Kommunicerar vi alltid på rätt sätt, utan onödiga facktermer så att informationen upplevs enkel och viktig av våra intressenter?”

Jo, det är lätt att göra sig lustig över andra yrkeskategorier samtidigt som man själv blir hemmablind. Vi projekt- och programledare, PMO-chefer och portföljansvariga då? Kommunicerar vi alltid på rätt sätt, utan onödiga facktermer så att informationen upplevs enkel och viktig av våra intressenter? Eller sitter vi instängda i vår projekt-cockpit och förmedlar exakt men irrelevant information som vi sedan lite nedlåtande förklarar med lite enklare termer så att våra [mindre begåvade] kunder ska förstå?

Eller är det här något vi är bra på? Projektledning handlar ju till 90% om kommunikation sägs det – betydligt mer än för pilotyrket. Är vi rent av duktiga på att förstå och känna av vilken information som är viktig för våra intressenter och kommunicera rätt saker med rätt ordval?