Lika tunga ryggsäckar gäller även för en generaldirektör

Jul och nyårshelgerna 2020 bjöd på goda möjligheter att reflektera över ledarskap. Plötsligt var begrepp som föredöme och att som ledare vara en förebild på alla förstasidor.

Jag minns min första ledarskapsutbildning, tidigt 1990-tal vid ett sedan länge nedlagt regemente. Fyra dagar efter avslutade gymnasiestudier ryckte ett 50-tal blivande ledare in vid Livgrenadjärsregementet i Linköping. Vi hade fem månader på oss att utbildas till ledare innan det var dags för oss att i vår tur leda våra egna team.

Ledarskap är att leva upp till det du kräver av andra

Redan dag ett fick vi lära oss att ledarskapets dödssynd var att kräva något av andra och sedan själv inte leva upp till detta. Jag behöver inte som ledare vara bäst på allt, men jag kan inte kräva att någon ska bära en 30 kg tung ryggsäck i 3 mil och sedan se till att min egen ryggsäck bara väger 15 kg och åka bil sista milen.

I Försvarsmakten byggde detta på år av beprövad erfarenhet, som bekräftats bland Balkans berg och Afghanistans stenöknar. Ledare som kräver en sak och själva gör en annan, kan inte leda i kris.

Det här har även påvisats i ledarskapsforskningen, där man sedan 70-talet intresserat sig för vilka ledarbeteenden som faktiskt leder till mätbara resultat. Ett fundament är att ledare är föredömen för de värderingar som man själv kommunicerar.

Andra fundament är att kunna inspirera och motivera med målbilder och visioner, kunna visa genuin omtanke och förståelse för dem man leder. Leder jag stora organisationer ställs stora krav på mitt indirekta ledarskap. Jag måste förstå vilka symboler och handlingar som syns och sipprar igenom organisationens alla filter.

Ledarskap är att med egna handlingar visa vad som är viktigt

Att stänga ner och grusa Stockholms isbanor med motiveringen att trängsel vid utomhusaktiviteter kan sprida Corona, och sedan själv åka till Sälen och ställa sig i liftköer är inte att vara ett föredöme och själv vara beredd att göra personliga uppoffringar.

Att leda en av våra viktigaste myndigheter vid kriser, som predikat vikten av att vi gör uppoffringar för att klara detta tillsammans och sedan lämna landet för att träffa familjen på ett sommarvarmt Gran Canaria är inte att vara ett föredöme.

Vid kriser ställs det mycket stora krav på att det finns ledare som genom egna handlingar visar vilka beteenden som är viktiga. Att säga en sak och göra en annan, är fullständigt demoraliserande och riskerar att skjuta alla strategier i sank.

Text: Magnus Björkdahl