Styrgruppsordförandens ansvar

När en styrgrupp sätts samman väljer man ofta en av två huvudprinciper:

1. Den första principen är den som ur ett projektteoretiskt perspektiv är renast: man bemannar styrgruppen med just de personer som behövs för att skapa beslutsmandat, säkerställa förankringen i organisationen och som typiskt sett är närmast berörda av effektmålen för projektet. I denna typ av styrgrupper har ledamöterna ofta lätt att samarbeta, strävar mot samma mål och blir ett effektivt stöd för projektledaren.
2. Den andra principen innebär att man fokuserar på att få en ”rättvis” fördelning av platserna i styrgruppen. Redan ordet rättvis indikerar att det finns motsättningar och ofta blir styrgruppen relativt svårstyrd och framförallt ett forum för att jämka samman olika viljor. Typiska exempel kan vara när flera branschaktörer ska samarbeta kring en ny satsning, när privata företag och statliga organisationer ska samarbeta kring ett nytt projekt eller när olika politiska partier ska vara representerade i en styrgrupp. I denna typ av styrgrupper är det inte alltid lika lätt för ledamöterna att samarbeta. Fokus blir i stället ofta bevakning av särintressen och styrgruppen blir inte ett lika kraftfullt stöd för projektledaren och det projekt som ska drivas.

Självklart ställer dessa två huvudprinciper olika krav på rollen som styrgruppsordförande.

I det första fallet bör ju verkligen alla sträva mot samma mål och styrgruppsordföranden kanske till och med är linjechef över övriga i styrgruppen. Man kan då lägga ett ganska stort ansvar på styrgruppsordföranden när det gäller att skapa en stark, beslutskraftig styrgrupp där alla drar åt samma håll. Självklart ska det även i såna här styrgrupper få finnas utrymme för meningsskiljaktigheter och det ska vara högt i tak.

Meningsskiljaktigheter bör dock kunna diskuteras öppet och rakt på och hela styrgruppen ska sedan kunna ställa sig helhjärtat bakom fattade beslut.

I det andra fallet krävs en helt annan diplomatisk förmåga och fingertoppskänsla hos ordföranden. Här kan ju styrgruppen bestå av ledamöter som av olika skäl inte kan vara helt öppna med all information. De både har – och kanske också ska ha – i grunden olika uppfattning om i vilken riktning projektet ska utvecklas. Här måste ordföranden i styrgruppen å ena sidan låta alla komma till tals och ha en hög acceptans för olika åsikter. Å andra sidan är det ett projekt man är styrgrupp för, så man måste också till slut enas om en väg framåt med tydliga direktiv till projektledaren. Detta direktiv kanske inte alla kan ställa sig bakom helhjärtat, men åtminstone solidariskt helt och fullt stötta.

Varför skriver jag då detta blogginlägg? Hittills finns ju ingen riktig poäng utan bara en beskrivning av hur det ofta fungerar.

Det första skälet är att jag vill belysa att rollen som styrgruppsordförande är utmanande och krävande.

Det andra skälet är att jag har sett ganska många ordförande som lett styrgrupper av den första typen ovan och som utan att vidta åtgärder passivt betraktat när interna stridigheter och maktkamper gör organisationen ineffektiv och förstör för det projekt man ska styra. Ändå gör ordföranden ingenting. Jag har själv lett projekt med ett affärsområdes ledningsgrupp som styrgrupp och där en av ledamöterna på hemmaplan försökte sabotera projektet som ledamoten sagt sig ställa sig bakom på styrgruppsmötena. Alla visste att det berodde på personliga motsättningar mellan två personer i styrgruppen och det hade pågått en längre tid. Varför agerade inte styrgruppsordföranden? Är ett sånt här agerande vanligare i konflikträdda Sverige än i andra delar av världen?

Det tredje skälet är att jag också sett ordföranden som lett styrgrupper av den andra typen, och som ofta varit duktiga på att ta ett steg tillbaka och låta alla komma till tals – men där problemet sedan varit att styrgruppen inte drivits fram till att enas om ett tydligt direkt som alla ställer sig bakom.

Det är alltid roligt när det blir lite diskussion om blogginläggen. Just det här skulle jag själv vara extra intresserad av att höra fler synpunkter om. Tycker ni som läser att rollen som styrgruppsordförande är underskattad eller inte? Har ni själva i era organisationer personer som funkar bra i rollen? Vågar era strygruppsordförande utöva ett tydligt ledarskap när det behövs?