Referenstagning – bra eller dåligt?
Av: Anna Berggren
Behövs referenstagning för att hitta rätt kandidat när man rekryterar? Är det rent av en hygienfaktor? Eller är det godtyckligt, ovetenskapligt och tidsödande? Åsikterna om referenstagning går brett isär.
När jag rekryterar projektledare är referenstagning ett mycket bra komplement till djupintervjuer och tester. För mig handlar referenstagning om att verkligen utnyttja samtalen med referenterna och se varje samtal som unikt. Gör man det kan referenstagning vara nyckeln till att välja rätt kandidat. Checkar man istället bara av en statisk mall och inte ifrågasätter så tillför referenstagning kanske inte så mycket heller. Hur ser det ut när din organisation rekryterar? Ser ni referenstagning som en möjlighet att borra djupare eller bara något ni checkar av? Tar den som intervjuat och därmed känner kandidaten också hand om referenstagningen eller ska det bara bli överstökat av någon annan med mer tid?
Jag hamnar ganska ofta i diskussioner om referenstagning. Det kan till exempel låta så här: ”referenter är ju bara svåra att få tag i och det ger väl egentligen inte så mycket? Hade det inte varit bättre att fokusera på fler tester och arbetsprov?” Jag brukar svara att referenter absolut kan vara svåra att få tag i, men att det är väl värt besväret med tanke på vad jag får ut av samtalen. I mina tester och intervjuer med kandidater gräver jag på djupet, vrider och vänder och nöjer mig inte med klyschor. Det leder till att jag alltid har med mig ett par frågor som referenterna inte väntar sig. Det ger spännande samtal och många konkreta exempel på kandidatens bra och mindre bra egenskaper. Jag tror att man måste våga ställa följdfrågor där referenten inte räknar med dem för att verkligen få referenten att tänka till och minnas kandidaten i detalj.
Det är också slående hur ofta jag och personen på andra sidan luren har helt olika definitioner av vad ord som ”effektivitet” och ”energi” innebär. Svävande meningar som ”hon är väldigt effektiv” brukar ta helt oväntade vändningar när jag går till botten med vad referenten egentligen syftar på. Frågor som ”vad behöver personen för att göra ett bra jobb?” brukar också ge oväntat nyanserade svar. Jag tror att ett riktigt bra referenssamtal är givande för båda parter och också manar till självreflektion för referenten.
En annan vanlig kommentar är ”det är meningslöst med referenser eftersom man ändå bara väljer ut människor som man vet tycker bra om en. Då får du ju egentligen inte veta något om kandidatens svagheter”. Det enkla svaret är att en person som har tre referenser som alla tycker att han eller hon gjort ett kanonjobb måste ha gjort någonting rätt. Men jag tror också att många underskattar referenterna. De ger inte referenser bara för att. De har ett eget rykte att tänka på och jag upplever de allra flesta som väldigt ärliga och att man ganska snabbt känner av hur trovärdiga de är. Hade du själv velat vara referent åt någon som inte är bra?
Hade man bara tagit en referens hade saker och ting varit annorlunda. Men tar man flera referenser och alla trycker på ungefär samma saker så säger det en hel del om kandidaten. På samma sätt kan det säga en hel del om kandidaten om ingen av referenterna håller med varandra.
Hur känner du kring fördelarna och nackdelarna med referenstagning? Varför har du valt att jobba med eller inte jobba med referenstagning?
