Personkonflikter i projektgranskningar

När man jobbar med projekt uppstår ofta personkonflikter. Det är naturligt eftersom projekt handlar om att leda team av människor med olika kompetenser som ska lösa en uppgift av engångskaraktär. Det innebär närmast per definition en förhöjd osäkerhet och risk. Projekt medför dessutom ofta någon sorts förändring av en organisation vilket i sig kan utlösa såväl maktkamper och frustration som arbetsglädje och leveransinriktad iver.

Konflikter är tecken på engagemang och rätt hanterade av en skicklig, och kanske även modig, ledare som låter alla komma till tals kan man kanalisera energin på ett bra sätt. Då kan eventuell frustration hanteras och den positiva energi som blir kvar kan användas till förändring och leveransinriktat arbete.

När man ska granska ett projekt eller en projektorganisation tycker jag därför det är självklart att några av de viktigaste faktorerna att titta på är just personkonflikter. Hur högt i tak är det egentligen och förmår organisationen, projektledaren och projektdeltagarna frigöra och fokusera energin på bästa sätt?

Därför undrar jag varför inte fler projektgranskare har just relationsfrågor och konflikter som ett mer framträdande avsnitt i sina granskningsrapporter. Fast det är klart, det är ju inte bara projektledaren som måste visa lite mod, utan även en granskare.