Intern eller extern projektledare?

Många organisationer har idag interna/anställda projektledare – ofta organiserade i en projektledargrupp eller på ett projektkontor. Det finns flera fördelar med att ha egna projektledare. De anställda projektledarna

• känner organisationen väl och organisationen känner väl till projektledarna
• har god branschkunskap i allmänhet och kunskap om organisationens verksamhet i synnerhet (eller bygger upp dessa över tiden om personen är nyanställd)
• medför normalt en lägre kostnadsnivå än externa projektledare

Det finns också nackdelar med interna projektledare. Den viktigaste är kanske svårigheten att upprätthålla en god beläggning på projektledarna samtidigt som rätt projektledare får driva rätt projekt. I stället för att utgå från projektets behov och vilken projektledare som vore optimal så letar man bara bland de nu anställda, och i värsta fall nu lediga – vilket kanske inte alls leder till att projektet får optimala förutsättningar för att lyckas.

Att i stället jobba med externa projektledare/konsulter har andra fördelar:

• Man kan ta in den individ som är bäst lämpad att leda ett projekt, och bara betala för den tid som just det projektet kräver; man behöver aldrig betala för att någon sitter på bänken eller ska utbildas etc
• Externa konsulter saknar bindningar till linjeorganisationen och har därmed lättare att vara helt objektiva
• Genom att använda externa projektledare får organisationen i högre grad influenser utifrån och kan utvecklas genom att lära sig av hur andra organisationer och branscher arbetar

Jag är övertygad om att nyckeln till framgång är att skräddarsy en kombination av interna och externa projektledare för varje organisation för att få rätt mix av kontinuitet, pris, expertnivå, beläggningsnivå, externa influenser, objektivitet osv. Huvudsaken är att man vare sig faller i konsultfällen och på ett okontrollerat sätt gör sig beroende av en externa part eller av slentrian alltid bemannar internt. Ett aktivt val helt enkelt.