Innovation och kraften i att misslyckas

Kreativitet och innovation, snabbhet och ständig förändring – det är visionen för många organisationer. För vissa en nödvändighet för att skapa framgång, hitta nya möjligheter och attrahera arbetskraft. Samtidigt finns strukturer kvar med avkastningskrav, klassiska styrmodeller och långa beslutsprocesser. Viljan finns, men inte nödvändigtvis förmågan. Vi vill ha innovationskraft, men varför är det så svårt att realisera?

Vilken roll spelar företagskulturen i detta? I Sverige finns det många platta organisationer präglade av öppenhet, transparens och medbestämmande. Men finns det tillit och ett innovationsfrämjande arbetsklimat?

Obehagligt att misslyckas

Ingen vill ju i grunden misslyckas eller vara den som får stå med skämshatten på huvudet. ”Fel, fel, fel, se så kostsamt och pinsamt det blev” – allt från interna gliringar och tappat självförtroende till förstörda karriärer och löpsedlar utan pardon – skalan kan göras lång. Men obehagligt är det.

Så vi följer etablerade processer, riskminimerar och undviker att misslyckas så långt det bara går. Allt enligt regelböcker, best practice och allmän överlevnadskunskap. Och ändå misslyckas sju av tio förändringsinitiativ. Projekt havererar, budgetar överskrids, leveranser brister och önskade effekter uteblir. Detta händer ideligen trots våra insatser att både undvika själva misstagen och att prata om dem efteråt. Misslyckande = dåligt.

Misslyckande som strategi

Men behöver det vara så? Företag som är kända för sin innovationskraft som t.ex. Google och Spotify välkomnar istället misstag som något positivt. Ett misslyckande kan leda in på ett sidospår som sätter fingret på något annat nytt som ger oss möjlighet att både lära och förbättra. Måhända finns det något att lära även i värsta floppen.

För Google är det är en medveten strategi att ”vara duktig på att misslyckas”. Företaget uppmuntrar sina anställda till att tänka nytt och följa nya idéer men också att det är helt ok att misslyckas. Det samma gäller Spotify och det gäller alla anställda, inte bara utpekade produktutvecklare. Innovationskulturen är positiv och tillåtande och hela företaget bidrar.

Columbus, penicillin och Beatles

Bakom de flesta framgångar ligger en rad motgångar eller misslyckanden. Se på Columbus som beräknade Indienrutten en smula fel och klev i land i Amerika istället. Eller penicillinets tillkomst. En bakterieodling fick mögelsvamp och borde ha kasserats, men det gav upphov till en ny idé och vips – en medicinsk sensation var ett faktum. Beatles kämpade under tidigt sextiotal för att få skivkontrakt, men avfärdades med att ”gitarrband är så ute”. Tur att de fortsatte att slipa på det så att det fick bli en framgångssaga.

I projektvärlden då? Hur kan företag bli bättre på att ta till alla lärdomar? Lessons learned är en del av alla projektstyrningsmodeller, men vad händer sedan? Kan vi göra något mer förutom att arkivera erfarenheterna i stora projektarkivet? Tänk så bra det vore med en levande erfarenhetsbank genom projektkontoret, för alla att ösa ur. Eller forum för projektledare för att aktivt dela erfarenheter. En lärande och tillåtande projektkultur där återkoppling är en naturlig del.

Förhoppningsvis är vi redan duktiga på att fira segrar. Det är bra för arbetsmoralen, det sätter gott exempel och skapar lust och en positiv anda. Tänk så spännande om vi också skulle börja fira misslyckanden som framgångar. ”Vi segrade inte den här gången, men vi vann värdefull kunskap och erfarenhet – hurra!”

Text: Berit Joa

 

Den här artikeln hittar du även på LinkedIn.

Läs fler av våra blogginlägg.