Har ert företag något ekonomisystem?

Tänk er följande dialog:

A: Har ert företag något ekonomisystem?
CFO: Ekonomisystem? Nej. Vi tycker det är viktigare med processer och arbetssätt. Att bestämma hur vi ska arbeta.

A: Men får ni inte väldigt dålig koll då?
CFO: Nej, vi tycker vi har rätt bra koll. Vi kör lite Excel och så. Det är faktiskt fullt tillräckligt för oss. Vi får ju inte med allt förstås, men det känns ok.

A: Men måste ni inte ha koll på er ekonomi? Kan ni inte successivt utveckla både processer och sättet ni använder ert verktygsstöd.
CFO: Nja, det kanske finns tid för det längre fram, men det har varit många omorganisationer och så.

Exemplet kan kännas extremt. Det är så självklart att alla företag har ett ekonomisystem och hanterar alla sina finansiella transaktioner på ett kontrollerat sätt. CFOn i exemplet ovan skulle både få skämmas och bli av med jobbet på några minuter och i praktiken uppstår ju aldrig ett sånt här läge.

Men varför resonerar man på precis motsatt sätt när det gäller verktyg för projektportföljstyrning?

När det gäller portföljstyrning är det helt ok att säga att ”nej, vi har inte något verktyg för det – vi jobbar med strategier för portföljstyrning i stället; vi ska bestämma hur vi ska arbeta och se över våra processer”.

Hur kommer det sig att mognaden inom portföljstyrning är så låg, år efter år? Och varför jämför vi oss inte oftare med hur man jobbar med ekonomi och redovisning som verktyg för att höja prioriteten på portföljstyrningsområdet i våra företag?

Jag har nästan själv varit på väg att dras med i detta defensiva, men helt oacceptabla tänkande: att det är rimligt att svenska företag inte riktigt har koll på sin projektportfölj – som i själva verket ofta är deras viktigaste och mest snabbrörliga verktyg för att bli konkurrenskraftiga på marknaden.

Men ett citat liknande dialogen ovan från Magnus Holmlid fick mig att inse att ”nej, det är verkligen inte ok”.