Guldkorn från Passion for Projects
Författare: Jonas Ekberg.
I Helsingborg har PMIs tvådagarskonferens om projektledning, Passion for Projects, precis avslutats. Med över 600 deltagare, 4-5 parallella seminariespår och många utställare har det varit full fart både dag- och kvällstid. Jag har fått många intryck och haft intressanta möten både med gamla och nya bekantskaper. Och många riktigt bra talare. Faktiskt flera nivåer bättre än förra årets Passion for Projects i Stockholm. Här är några guldkorn som jag tycker är särskilt värdefulla för alla som jobbar med projekt.
• Peter Taylor, som precis lanserat boken ”Strategies for Project Sponsorship”, visade att projektsponsorn har ett ansvar för de tre vanligaste skälen till att projekt misslyckas. Dessa är otydliga mål, att projektet inte är i linje med verksamhetens strategiska inriktning och kompetensen hos projektmedarbetarna. På frågan från Peter om hur många projektsponsorer som fanns i lokalen var det ingen som räckte upp handen! Som sagt – alla vi som är passionerade av projektarbetsformen behöver hjälpas åt att lyfta sponsorrollen! Till nästa konferens skulle jag vilja se även projektsponsorer bland deltagarna, i alla fall på delar av konferensen!
• En annan intressant talare var Ricardo Viana Vargas, chef för FNs PMO (projektkontor) med 1100 projekt och nästan 290 projektledare. Utmaningarna i Ricardos projekt skiljer sig minst sagt från många andra. Här genomförs projekten i länder som Afghanistan, Somalia och Haiti med extrema miljöer för att driva projekt. I vissa avseenden liknade Ricardos projektportfölj även vanliga företags portföljer – till exempel har Ricardos PMO en tydlig beslutsmodell för att välja ut projekt till portföljen. Huvudkriteriet är den slutliga nyttan men också i vilken grad projektet kan genomföras med lokalbefolkningen som projektresurser. Ricardo har även ett agilt synsätt på det sättet att han fokuserar på att leverera nytta så snabbt det bara går, för man vet aldrig när ett projekt avbryts. Den planeringsmetod de använder är rolling wave och Ricardos mantra var ”Done is better than perfect”.
• Henrik Kniberg, Agile & Lean coach, började med att förkasta den traditionella projekttriangeln med scope, kostnad och tid. Istället utgår han endast ifrån hur nöjda intressenterna är. Han exemplifierade med hjälp av Polisens projekt PUST, som gjorts i två olika versioner. I den första versionen (PUST-Java) jobbade man iterativt och inkrementellt med aktiv involvering av slutanvändare och enligt Henrik var projektet mycket lyckosamt. Han jämförde sedan med den andra versionen (PUST-Siebel), som nu är ett nedlagt projekt. Enligt Henrik berodde detta mycket på att man hade ett vattenfallsupplägg med big bang-leverans och utan inblandning av slutanvändare.
Henrik svor också i kyrkan när han utmanande oss 600 på plats med budskapet att projektledarrollen kanske inte behövs. Som exempel berättade han om Spotify som har ”agilt i sitt DNA” med självstyrande team. Alla team kan med en gemensam målbild samverka, mer eller mindre utan projektledare. Väldigt tankeväckande förstås. Det funkar säkert bra i en IT-fabrik och det finns mycket att ta med till andra branscher, även om jag personligen tror att projektledarrollen kommer överleva och stärkas framöver som koncernledningens enda/bästa verktyg att implementera sina strategier.
Helsingborg som stad var också en trevlig upplevelse med en levande stadskärna och värmande sol båda dagarna. Nästa Passion for Projects är i Göteborg 2015. Om inte förr så hoppas jag vi ses där!
