En in – en ut
Välkomna tillbaka till På tal om projekt och höstens inlägg!
Jag tänkte börja med att stjäla en formulering från en krönikör på Computer Sweden. Jag älskar liknelser som är extremt kortfattade och enkla och jag tycker Pia Plopp hittade en sådan när hon i sin artikel Det omöjliga har hänt – alla var nöjda med IT-projektet skrev att hon tidigare jobbat som vaktchef på en klubb och att reglerna där var glasklara: ”när stället var fullt så var det fullt. Gick två gäster hem kunde två nya välkomnas.”
Varför har i princip alla större projektdrivna organisationer så svårt att anamma detta egentligen mycket enkla synsättet när man ska driva projekt? Är lokalen full (eller i projektsammanhang: resurserna slut) så måste något ut för att något annat ska komma in. Varför gör man i stället en prioriteringslista och släpper in alla men låter ingen få plats?
En in – en ut, enklare kan det inte sägas.
Hur ser projektportföljen ut på ert företag inför hösten?
/Erik
