På tal om projekt ...

Äntligen! Efter en dryg månads väntan kom äntligen resultatet. Jag och många med mig fick ett mail som sa att vi hade klarat certifieringen och kan nu titulera oss PMI-ACP(Agile Certified Practitioner).

Under väntan har känslorna pendlat mellan “Såklart jag har klarat mig” till den lite mer deppiga “Det kanske inte gick så bra i alla fall”, så det var riktigt skönt att äntligen få ett besked och fantastiskt roligt att det gick som jag nog hela tiden trodde.

Nu ser jag med tillförsikt fram mot nya spännande Agila projekt som kan innebära roller som Agil projektledare, produktägare eller varför inte att hjälpa ett företag att införa Agil utveckling?   

/Henrik

Ingen, och jag menar verkligen ingen, skulle komma på idén att "pröva" sig fram som kirurg en dag. Det är ju bara så självklart att man behöver en grundutbildning som läkare, specialisering som kirurg, praktisk handledning av mer erfarna kirurger och många års praktiskt arbete för att bli en skicklig kirurg. Alla förstår ju vad som skulle kunna hända om någon bara prövade: människor skulle kunna skadas eller dö. Det är ju helt enkelt inte försvarbart att göra nybörjarmisstag som att ge någon otillräcklig eller för kraftfull narkos, inte ha förberett med relevanta instrument och utrustningar eller att inte ha en aning om vad man ska göra när det uppstår komplikationer under operationen.

Så långt allt väl.

Men varför verkar det finnas en helt annan inställning när det gäller projektledning?

Jag ser gång efter annan exempel på organisationer som gladeligen uppdrar till någon som inte har projektledarutbildning, inte har tidigare projektledningserfarenhet och inte lärts upp av mer erfarna kollegor att plötsligt ansvara för projekt med budgetar på tiotals och ibland även hundratals miljoner kronor. Självklart kan man då inte förvänta sig en projektplanering som skapar maximal chans till framgång - eller en projektledning som har kunskapen och erfarenheten att direkt hantera komplikationer som uppstår på bästa sätt.

Men det konstiga är att det är precis det man gör. Man har förväntningar på att det ändå ska gå bra och ställer sig frågan: varför blir så många projekt försenade och dessutom dyrare än beräknat?

Ja, vad kan det bero på?