Projektledare sitter på många sätt som spindeln i nätet, inte minst när det gäller informationsspridning. Som projektledare är det ofta svårt att hinna förse rätt intressent med rätt information i samma takt som man får tillgång till den själv.
Det finns också sällsynta skräckexempel på projektledare som medvetet håller på en del information för att på så sätt personligen göra sig oumbärliga för projekten och resten av organisationen – vilket självklart är helt förkastligt. Som tur är finns det något positivt att lära även av skräckexemplena: om det är dåligt att göra sig oumbärlig så kanske det är riktigt bra att försöka se till att man inte behövs. Det fungerar faktiskt riktigt bra!
När man som projektledare känner att man nästan drunkar i alla uppgifter och det är svårt att förstå vilket arbete som bör prioriteras är det ofta bra att ställa sig frågan “hur ser jag till att jag inte behövs?” eller “vad behöver jag göra för att projektet ska klara sig även om jag blir påkörd av en bil i eftermiddag?”
Självklart behöver alla först och främst veta vad som ska göras (projektdirektivet), hur det ska gå till och vem som gör vad och när (projektplanen). Vidare måste projektets intressenter aktivt stödja projektet (intressentanalys) och eventuella konflikter och andra hinder hanteras så att projektdeltagarna får arbetsro. Sjävklart får det inte finnas några helt ohanterade frågor som ingen ansvarar för (uppdatera aktivitetslistan) eller risker som bara projektledaren tänkt på (dokumenterad riskhantering med åtgärder).
Så fråga dig själv: vad kan du göra idag för att ditt projekt ska klara sig utan dig i morgon?