På tal om projekt ...

Jag fick precis en inbjudan från Dataföreningen till seminariet ERP 2.0 - Den outnyttjade affärsnyttan. Seminariet anordnas av det nystartade nätverket för affärssystem. Roligt för övrigt att ett sådant nätverk startas! Affärssystemprojekt möter ofta stora utmaningar och förtjänas att belysas ur många perspektiv, inte minst projektledningsmässigt.

Det som förvånade mig väldigt mycket var dock att syftet med seminariet är att se hur man kan få organisationer att utnyttja mer funktionalitet i de affärssystem man köper. I inbjudan står det att många bara använder 50-60 % av funktionaliteten i ett nytt system "trots att kunden betalar för 100 % av den funktionalitet som finns inom paketet".

Men hur kan det vara ett problem? Det känns lite 70-tal att man ska anpassa sig till verktyget i stället för tvärtom. Full effekt av sin investering får man ju när affärsssystemet löser alla verksamhetsbehov - inte när organisationen använder alla funktioner i produkten.

Och ingen skulle väl påstå att det är effektivt att använda alla funktioner i MS Project. Snarare blir det effektivt om man kan hitta de man verkligen behöver och allrahelst visuellt dölja resten av funktionaliteten i användargränssnittet. Less is more.

(Självklart bör man i alla införandeprojekt av den här typen både kräva att tekniken anpassas till verksamheten, och att verksamheten ska kunna anpassa sig till standardlösningar för att undvika skräddarsydda anpassningar som är dyra att förvalta. Men att använda all funktionalitet i en produkt ska ju aldrig vara ett mål i sig.)

  /Erik

Debatten och de heta känslorna kring Reinfeldts förslag om att ge oss möjligheten att jobba längre än till 65 har varit intensiv. Det har inte varit lika stor uppmärksamhet och diskussion kring hans åsikt att byta karriär mitt i livet.

Eftersom det är exakt vad jag gjort så lystrade jag lite extra när han tog upp den saken. Min upplevelse är att det verkligen är något som är möjligt och starkt kan rekommenderas. Det kan kännas svårt, oöverstigligt och jobbigt innan bytet. Min erfarenhet är att efter bytet är gjort så infinner sig en känsla av att ha lyckats med något, att ha fått nya spännande utmaningar och att det faktiskt var värt varje tanke av tvivel under processen.

Självklart passar det inte varje individ eller varje yrkeskarriär men hör du till dem där det skulle fungera så vill jag inte avskräcka utan snarare starkt rekommendera att våga prova det nya.

/Henrik

När man jobbat ett antal år i olika branscher, och kanske framförallt som konsult - slås man av hur ofta kunderna tycker att just deras bransch är väldigt unik, med väldigt speciella förutsättningar och där projekten kräver något helt annat än i andra branscher. Vi som ofta möter olika företag slås i stället av hur fantastiskt lika de olika branscherna är och hur likartade utmaningarna ser ut. De branschspecifika frågorna löser man oftast lätt med befintlig personal, men sedan återstår det svåra och det återkommande: kommunikation, motivation, resurshantering och flaskhalsar, prioritering, konflikthantering och intressentanalys.

Men visst finns det skillnader. Och vissa av skillnaderna kan man också se i skärningen privat/offentlig sektor. En fråga jag ibland ställer mig är i vilken del som risken är störst att man i onödan slösar med pengar. Är det bättre i offentlig sektor för att man är noggrann med att hushålla med skattepengar och medveten om vilken insyn som finns i verksamheten, eller är det bättre på den privata sidan eftersom det oftast finns ett tydligare ansvar och konsekvenser på individnivå när något går snett?

Det är en svår fråga att besvara. Jag tror verkligen att många som jobbar i offentlig sektor är extra vaksamma på att använda skattepengar på ett återhållsamt sätt. Samtidigt märker jag att graden av kollektivt bestämmande och insyn ofta verkar i motsatt riktning. Jag förvånas ibland över hur hela styrgrupper, verksledningar etc kan låta ekonomiskt oförsvarliga projekt fortsätta därför att det sker enligt överenskomna avtal och i samförstånd med övriga i gruppen. (Jag skrev ett inlägg om detta gruppbeteende även för några månader sedan, se Individer fattar bättre beslut än grupper.) Ett bra exempel är häromåret när en av de största myndigheterna i Sverige drev ett projekt där man kvartalsvis i förskott betalade ett konsultbolag per nerlagd timme för planerat arbete - helt oavsett hur erfarna konsulter som skulle användas eller vilket resultat som skulle komma att uppnås.

Här är min känsla att en individuell chef, eller ett ägarlett mindre företag, aldrig skulle ha accepterat en sådan situation - även om det fanns godkända avtal. Här skulle man i stället hänvisat till det uppenbart orimliga och arbetat fram en annan lösning.

Samtidigt finns det andra risker med privata bolag utan offentlig insyn och där enskilda individer med för stor makt och bristande omdömen kan orsaka stor ekonomisk skada.

Det skulle vara intressant att höra vad andra som jobbat mycket i såväl privat som offentlig sektor säger. Var slösas det mest med pengarna?

Äntligen! Efter en dryg månads väntan kom äntligen resultatet. Jag och många med mig fick ett mail som sa att vi hade klarat certifieringen och kan nu titulera oss PMI-ACP(Agile Certified Practitioner).

Under väntan har känslorna pendlat mellan “Såklart jag har klarat mig” till den lite mer deppiga “Det kanske inte gick så bra i alla fall”, så det var riktigt skönt att äntligen få ett besked och fantastiskt roligt att det gick som jag nog hela tiden trodde.

Nu ser jag med tillförsikt fram mot nya spännande Agila projekt som kan innebära roller som Agil projektledare, produktägare eller varför inte att hjälpa ett företag att införa Agil utveckling?   

/Henrik

Under de senaste dagarna har PMI skickat ut resultatet från den allra första omgången av certifieringen PMI Agile Certified Practitioner, där de senaste årens starka agila utveckling knyts ihop med PMIs tidigare ramverk för projektledning. Flera svenskar finns bland de som godkändes i denna pilotomgång och jag vill passa på att gratulera alla pionjärer!

  /Erik