När man jobbat ett antal år i olika branscher, och kanske framförallt som konsult - slås man av hur ofta kunderna tycker att just deras bransch är väldigt unik, med väldigt speciella förutsättningar och där projekten kräver något helt annat än i andra branscher. Vi som ofta möter olika företag slås i stället av hur fantastiskt lika de olika branscherna är och hur likartade utmaningarna ser ut. De branschspecifika frågorna löser man oftast lätt med befintlig personal, men sedan återstår det svåra och det återkommande: kommunikation, motivation, resurshantering och flaskhalsar, prioritering, konflikthantering och intressentanalys.
Men visst finns det skillnader. Och vissa av skillnaderna kan man också se i skärningen privat/offentlig sektor. En fråga jag ibland ställer mig är i vilken del som risken är störst att man i onödan slösar med pengar. Är det bättre i offentlig sektor för att man är noggrann med att hushålla med skattepengar och medveten om vilken insyn som finns i verksamheten, eller är det bättre på den privata sidan eftersom det oftast finns ett tydligare ansvar och konsekvenser på individnivå när något går snett?
Det är en svår fråga att besvara. Jag tror verkligen att många som jobbar i offentlig sektor är extra vaksamma på att använda skattepengar på ett återhållsamt sätt. Samtidigt märker jag att graden av kollektivt bestämmande och insyn ofta verkar i motsatt riktning. Jag förvånas ibland över hur hela styrgrupper, verksledningar etc kan låta ekonomiskt oförsvarliga projekt fortsätta därför att det sker enligt överenskomna avtal och i samförstånd med övriga i gruppen. (Jag skrev ett inlägg om detta gruppbeteende även för några månader sedan, se Individer fattar bättre beslut än grupper.) Ett bra exempel är häromåret när en av de största myndigheterna i Sverige drev ett projekt där man kvartalsvis i förskott betalade ett konsultbolag per nerlagd timme för planerat arbete - helt oavsett hur erfarna konsulter som skulle användas eller vilket resultat som skulle komma att uppnås.
Här är min känsla att en individuell chef, eller ett ägarlett mindre företag, aldrig skulle ha accepterat en sådan situation - även om det fanns godkända avtal. Här skulle man i stället hänvisat till det uppenbart orimliga och arbetat fram en annan lösning.
Samtidigt finns det andra risker med privata bolag utan offentlig insyn och där enskilda individer med för stor makt och bristande omdömen kan orsaka stor ekonomisk skada.
Det skulle vara intressant att höra vad andra som jobbat mycket i såväl privat som offentlig sektor säger. Var slösas det mest med pengarna?
